Hm, ja det var ju ett tag sen (som vanligt) jag bloggade sist.
Men jag orkar faktiskt inte uppdatera den här hela tiden. Jag har annat för mig, jag har inget som är direkt intressant att dela med sig av... & alla vet att ingen läser ointressanta saker.

Jag funderar på att helt enkelt ta bort den här bloggen.

>.<

Ähm, det som hänt/kommer hända sen sist:

Har flyttat igen. Bor nu i fin lägenhet vid vattnet.

Har slutat skolan. Söker jobb.

Har varit på Uppcon:11 - Det var awesome.

Har varit på The Big 4-konserten i Göteborg - Det var ännu mer awesome.
Har inga pengar - Det suger.

Den 20:e juli kommer min kompis tillbaka till Sverige från Boston, USA (Han bor där egentligen, var utbytesstudent här i Sverige när jag gick i tredje ring).

Den 20:e juli är det "Äntligen Tillbaka"-fest för honom. Samma dag som han kommer!

Det är över ett år sen min mamma kastade ut mig, & jag har inte hört av henne överhuvudtaget.

Ähm, jag finns mer aktivt på dA som AegaChan. (deviantart.com)

Visserligen inte så mycket bloggande, men jag lägger upp mina teckningar & annat sånt där, & det händer att jag gör ett journal-inlägg.

Så eh... Ja.

Ha det bra där ute, de  typ tre personerna som läser den här bloggen! (Skrattar rått).

Too-dii-loo!

Idag fyller jag nitton år.

Idag har det gått ytterligare ett år.

Om ett par månader så har det gått ett år från UppCon med mina kompisar.

Ytterligare ett par månader efter det så har det gått ett år sedan jag tog studenten, och blev utkastad.

Sedan kommer det ha gått ytterligare ett år från att jag föddes -91

Tiden flyter iväg.

Jag springer & dansar & lyssnar på hög musik, & driver mina bröder & min pappa till vansinne. Speciellt eftersom de inte alls lyssnar på samma musik som jag gör (80- &90-talspop/rock) på VÄLDIGT hög volym. Hehe.

Mit mål i livet är att driva min familj till vansinne.

Jag vet inte varför, men så är det.

Kanske är det en sorts payback för allt vansinne de drivit mig till (& absolut kommer driva mig till i framtiden).

En kompis sa till mig att "Jag verkar vara djup & melankolisk idag".

I det jag skriver alltså, för vi har bara pratat över internet.

Men jag tyckerj ag verkar vara helt okej. Inte så stor skillnad från hur jag brukar vara, direkt.

Men nu ska jag gå & städa lite mer i mitt rum.

Till superirriterande musik på superhög volym.

Kanske kan jag driva någon av mina bröder till att börja skrika.

Jag har ju lyckats förr.

Jag är ondskefull, har aldrig sagt annat.

Ha! *sneaky eyes*

Efter att ha  tittat på ett enda fotografi så blir man ledsen & glad på samma gång.

Glad över att man fått lov att lära känna de personer vars ansikten lyser av leenden & glädje över stunden, glad över att ha fått haft alla dessa roliga tillfällen med dem, att man fått dela så många skratt med just dem.

Ledsamheten över att den tiden som varit, aldrig någonsin kommer igen.

Det finns så mycket som inte kommer igen, så mycket som jag borde tagit vara på lite mer, som jag borde uppskattat mer.

Ibland önskar jag bara att jag kunde spola tillbaka tiden, för jag vill inte fortsätta framåt riktigt än.

Det händer fortfarande att jag ligger vaken om nätterna & vänder & vrider mig i sängen, utan att kunna somna. Bara att blunda är jobbigt, och jag ligger i stället & stirrar upp i taket, som jag knappt ser eftersom det är så mörkt i rummet.

& det händer fortfarande att jag funderar över allt det här & undrar varför det blev som det blev, & om man hade kunnat göra allt eller något av det ogjort.

Det händer att jag saknar saker & ting otroligt mycket & bara gråter som ett litet barn, liten & patetisk & alldeles ensam.

Det handlar inte alltid om människorna. Många av dem kan jag ta kontakt med.

Men ibland så handlar det om dem som jag vet att jag aldrig kommer träffa igen. Även fast de fortfarande finns där ute någonstans, så kommer jag aldrig ha kontakt med dem, för vi skulle bara vara tillsammans för stunden. Kanske kommer vi krocka på stan någon gång, men det kommer aldrig bli mer än just en krock på stan.

Men oftast så handlar det om tiden. Sakerna vi gjorde, orden vi skrattade åt, leenden som gnistrade till kort & slocknade snabbt, & blev extra speciella just för det. Röster som man vant sig vid, men som man inte kommer höra igen.

& jag undrar, om det bara är jag som saknar.

Man träffar på så många människor. Många som man önskar att man aldrig träffat, för de var totalt fel för en, på så många olika sätt. Man kanske skrattade tillsammans, men i slutändan så blev det bara fel någonstans ändå & så blev man sårad på något oundvikligt sätt.

Många som man önskar att man aldrig skulle behöva släppa taget om, för man stämde så bra ihop, man visste de perfekta orden för att skratta, för att minuten tillsammans skulle bli alldeles perfekt & oförglömlig. Men visste vad man skulle säga för att få varandra på bra humör. För att få ett leende till svar.

Men allt flyter iväg.

Saker & människor kommer inte tillbaka, så det är lika bra att bara acceptera det faktum att det som har varit, har varit & det är en ny dag nu.

Hur svårt det än är.

Sweet Dreams.

Love.

Tjenare tjenare där ute i världen!

Jag har börjat skolan igen & inte tabbat mig än så länge! Kliver faktiskt upp på morgonen! :)

Är ganska säker på att jag håller på a tt bli lite smått försälskad i en urgullig person... :)
Vi pratade igår om maassa olika saker & så till slut sa jag åt honom att jag kanske faller för honom, & att det är dåligt. Han frågade varför, så jag svarade vad jag tänkte, "Om jag faller för dig så har jag ändå inte ens en chans att få dig att falla för mig".

Varpå han svarade "Säg inte det" & efter många om & men, så svarade han att han redan gillar mig som det är nu, så jag skulle inte ge upp.

Varpå jag höll på dö & till slut sa åt honom att gå & lägga sig.

Jag somnade som en stock med hjärtat i halsgropen.

 Ugh.

Allt är ialla fall toppen! :)

Allt går bra, jag mår bra, jag är glad!

Nu ska jag kila vidare!

Ha det niiiice!

LOVE!

Det var ett bra tag sedan jag bloggade sist nu.

Har inte orkat helt ennkelt. All min energi har gått åt till grubbleri över min morsa & all den där skiten.

Jag har inte gjort något särskilt under hela sommaren. Åkte ju på den där 24-tims kryssningen med mina kompisar, har varit i Uppsala med kompisar lite & flummat omkring.

Annars har jag inte gjort något. Umgåtts med min syster ganska mycket.

Skolan börjar nu igen, imorgon. Och jag vet inte var jag ska vara, vem jag ska träffa. Jag har ju ingen klass i år, är helt på egen hand, vilket gör det så svårt att veta vad jag ska göra, vart jag ska vända mig & allt.

Hela min klass är borta. Suck.

En fd klasskamrat flyttar till Berlin. Trist.

Träffade henne på stan i onsdags då jag var inne med Bollen för att gå till skolan & ordna lite saker. Hon arbetar med att värva personer till Amnesty, så hon stod på stan.

Pratade med henne ett tag, fick veta att hon & några andra i klassen hade talat om mig & sagt att det skulle vara roligt att träffa mig.

Konstigt då att de inte hör av sig. Haha.

Jag orkar verkligen inte med något just nu.

Jag känner att allt är för jobbigt, för mycket, för stressigt... Känner mig bara illamående när jag tänker på allt som har hänt, allt som kommer hända, allt som ska & måste göras, allt, allt.

Mitt sista år på Boland.

Mitt sista år i gymnasiet.

Ett år som jag inte ens borde ta egentligen eftersom jag redan tagit studenten.

Efter det här året så måste jag ha gjort mitt val - plugga eller arbeta? - & försöka ta tag i det som ska kallas mitt liv.

Men jag orkar inte.

Jag vill inte.

Allt jag gör är att sucka. Hela tiden. Bokstavligen talat alltså. Jag bara suckar.

Jag är trött på mig själv, på vissa människor omkring mig... Jag är så jävla trött på att känna mig ensam även när jag inte är det.

Önskar att livet bara kunde gå vidare.

Imorgon är det till att sitta i telefonkö till Försäkringskassan angående det här jävla underhållsbidraget som morsan ska stå till tjänst med varje månad.

Hon har tydligen sagt att hon ska ge mig det direkt varje månad, själv sätta in det på mitt konto. Men jag vill att det ska gå genom Kassan. Liter inte på henne.

Inte efter allt som hänt hittills.

Varför skulle jag?

Jag har ingen som helst jävla anledning till att lita på henne. Allt hon har gjort är att svika mig.

Allt jag gör hela tiden är att må dåligt. Jag har ont i magen ganska ofta. Stress & nervositet beror det antagligen på, säger pappa.

Han har  väl rätt, antar jag.

Kommer väl utveckla magsår, om jag inte redan har det.

Måste hela tiden hålla mig sysselsatt med något, annars börjar jag grubbla på all skit, & det orkar jag inte & vill inte.

Försöker umgås med kompisar så mycket som möjligt, försöker hitta saker att göra som kräver koncentration.

Men allt jag gör är att älta, älta, & älta.

Varför kan jag bara inte släppa allt som hänt?

Men slutet av 2009, & hittentills hela 2010 har varit den sämsta tiden i mitt liv.

Farfar dör i slutet av 2009. 2010 börjar med hans begravning, sen flyttar pappa & bror ut efter att farsan fått reda på att morsan fifflar med den där jävla snubben. Jag tar studenten (vilket borde ses som något possitivt, men jag kan inte, för jag hade verkligen velat ha dem de här året också. Hade behövt få skratta & flamsa omkring med dem & må bra, slippa tänka).  Sen sparkar hon ut mig.

Önskar att jag bara kunde spola förbi det här, komma över det.

Men fan heller.

Det går inte.

Allting radas upp & blir för mycket.

Det blir för mycket saker att hantera samtidigt för att man ska klara av det.

Önskar bara att allt kunde stanna upp i åtminstone två jävla sekunder så jag kunde ta mig i kragen.

Men istället flyter allt fram fort som fan & dagarna bara rinner i väg, & jag sjunker i hop mer & mer.

Jag hatar all den här förbannade skiten.

Kan inte allt bara upphöra att existera?

I höst är min klass borta & jag ska ha lektioner utan dem.

De arbetar, reser & annat.

& jag kommer inte ha kontakt med någon av dem. Det har jag inte ens nu.

Slår vad om att det är flera stycken som har kontakt med varandra, festar i stadsparken på helgerna... utan att höra av sig.

Inte ens min egen morsa kan TÄNKA sig att ens FÖRSÖKA vara något... bra.

Allt är så värdelöst.

Bara värdelöst.

Helt enkelt.

Lördag, ska snart röra mig hemåt från Miss M.

Har varit kul, men det ska bli skönt att komma hem efter att ha  varit borta sedan i måndags.

Kryssningen var rolig, jag dansade my ass of, & dagen efter var totalt dö-född.

Jag & Miss M var ute HELA dagen igår i sommarvärmen, & vi knäppte över tvåhundra bilder.

Det är fruktansvärt varmt, & man orkar inte ens vara ute, speciellt inte i solen. Blir inte kul att åka buss tåg buss i lite över en timme. Tar ju inte så lång tid, men det är oftast döhett på bussarna & tåget.

& smockat med folk. Speciellt eftersom det är lördag också! Folk som ska ut & festa, bada, & annat skit. Eller som ska ta sig till Arlanda & resa bort på sin semester...

Uscha.

Nej, nu  är det lite mat som gäller.

Kanske ska bli spådd av Miss M's mamma. Om jag har tur. Älskar att bli spådd.

Ha det bra i solen!

Hej svej!

Love. 

Tisdag...

Party.

Idag bär det av på 24-timmarskryssning med Miss M, Fröken A, deras kompis, & Herr D.

Jag är inte så där superpepp som jag borde vara, men jag är liksom slut. Det har varit så mycket problem på senaste tiden som sugit musten ur mig, & så är det så där olidligt varmt ute att jag bara vill sova hela tiden.

Men ikväll blir det partyyy! (Försöker låta entuasiastisk).

Ska börja röra på oss om ett par timmar, M Miss tvättar kläder, & jag slöar här, elak som jag är.

Ha, borde egentligen gå ut till henne i tvättstugan, men jag orkar inte röra mig, inte för fem öre.

Trött, har "tjejvecka"... Bruuuwaaaa...

Sova...

LOVE.